Olika åsikter
Det är inge fel med att tänka och tycka olika, det är bara bra! Man ska inte vara som alla andra och man ska våga stå för det man säger och tycker.
Jag läser,som kanske ni också gör,mikaelas blogg. En tjej som är 15 år och mamma.
En väldigt ung men bra tjej. Hon gör självklart det bästa för sitt barn och kämpar verkligen, MEN- vad vet man egentligen när man är 15 år?
När man är i tonåren är hormoner i farten och allting är jobbigt och förvirrande. Tonåren är ju tiden i ens liv då man ska fundera ut vem man är och vem man vill vara. Hur ens liv ska se ut osv. Det är alltså okej att må dåligt bland, nästan alla tonåringar hamnar i en tonårsdepression. Det är normalt!
Men jag kan ändå inte låta bli att fundera när jag läser hennes blogg. Hennes bebis känner ju av allt hon känner, och det kan ju inte vara roligt att ha en mamma som är ledsen hela tiden?
Jag om någon vet hur det är att må skit. Jag har fan skurit mig och försökt ta livet av mig och massa skit! Men jag gjorde ju abort en gång i tiden av en anledning- det är inte bra att ha barn när man mår psykiskt dåligt.
Mikaela är en suverän mamma! Hon gör ett väldigt bra jobb och hennes dotter kommer klara sig fint här i livet. Men om hon nu mår dåligt anser jag att man söker hjälp så man får medicin och/eller en psykolog att prata med- för hennes och hennes dotters skull.
Och detta är MINA åsikter- acceptera eller läs inte alls
Jag var femton när jag blev gravid och hade som Mikaela väldigt ryckigt humör, eller humörsvängningar om man föredrar att kallat så =)
Jag fick min son när jag var sexton och pappan var flera år äldre än mig och hade mer frihet än jag. Givetvis fick man panik när han sa att han skulle ut med vänner och festa. Och givetvis grät jag om vart annat.
Men barnen minns ingenting. Man mognar med åren (thank god) och idag har jag en fullt frisk och lycklig kille (och han i sin tur har en lycklig mamma) och han har inget minne av sina första år i livet med en depprimerad mamma. Det är helt klart en tid man passerar.
Vissa kan ha en depprision i samband med förlossningen. Och den kan sitta i till upp ett år. Så det kan tillock med vara det som Mikaela har åkt på. Hur som helst så kommer hon komma över det, med all säkerhet utan behandling och Kelly kommer inte komma ihåg någonting :))
Det verkar mer som hon har fått en förlossningsdepression, eller bara mår dåligt av allt runt det och hennes kille, han verkar ju vara ett jäkla stolpskott den...
Äntligen någon som inte tassar på tå för alla små-fjortisar som läser hennes blogg och spammar de personer som inte tycker som henne/mobben!
Jag fick syn på din blogg när jag läste en kommentar av dig, jag håller med dig fullt ut! Det var kommentaren om att hon borde göra abort då Kelly behöver hennes uppmärksamhet fullt ut.
Jag har läst barndomspsykologi och utvecklingspsykologi och herre gud, det står väl inget där som inte säger sig självt ang. barnets behov av uppmärksamhet, en stabil miljö osv. Är man för ung för att förstå det så tvivlar jag på att man ska ha barn - speciellt två!
