Uppdatering
Först vill jag bara säga tack för alla fina kommentarer, det värmer :)!
Idag är det måndag och en ny vecka- snart är våran snutt två veckor gammal! Herregud, tiden bara rusar iväg.
I fredags var vi på bvc med liten och han hade faktiskt gått ner i vikt, när han föddes vägde han 3510 och när vi for hem från BB vägde han 3580 och nu i fredags vägde han 3510- samma som födseln. Så på onsdag ska vi dit igen och kolla så han gått upp lite gran iaf, annars får vi se vad som händer.
Det är skit tråkigt att våran dator har pajat så man inte kan lägga in bilder :(, har jätte mycket från förlossningen och BB men datorn kommer väl tillbaka snart och då ska jag lägga ut dom!
Snutten ligger och sover just nu och jag funderar på att lägga mig en stund jag med och vila, tror jag behöver det. Idag händer inte mycket, blir att vara hemma bara. Kanske städa rummet och sånt.
Tobias är hemma hos sig och det SUGER. Eftersom jag bor hemma så kan ju inte Tobias vara här jämt, det kostar ganska mycket pengar att ha en till person i hemmet-plus min systers pojkvän då som också är här.
Längtar SÅ mycket tills vi flyttar ihop- jag tror allting blir mycket enklare då.. måste bara få en lägenhet nångång.
Någonting som jag är super nöjd med är min kropp just nu. I början av graviditeten vägde jag 66 kilo (min normalvikt alltså) och i slutet av graviditeten vägde jag 70 kilo, jag gick alltså bara upp 4 kilo! Och ändå vägde lillen så mycket, helt fantastiskt tycker jag. Men iaf, just nu väger jag 60 kilo. Jag har alltså gått ner i vikt.. jag har nog inte fattat själv hur sjuk jag egentligen varit under graviditeten och att det faktiskt påverkat mig.
Men mig gör då det absolut inget! Jag är hur nöjd som helst, känner mig faktiskt snygg för en gångs skull :)
Lite orolig är jag dock eftersom jag har lite "anorexia" varning på mig. Jag hade en period då jag slutade äta och gick ner massa i vikt osv och jag kan inte hamna där igen, vem ska ta hand om min lilla då? Och dessutom så måste jag äta bra för att kunna ge honom mjölk.. men jag märker i sättet jag tänker när jag ska äta att jag fortfarande har det där i mig, men det är väl positivt att jag är medveten om det?
För Harrys skull försöker jag att inte ha mina små tankar och idéer.. jag tänker inte hamna i nån skit igen.
Förlossningsberättelse
Tisdag den 17/8 på kvällen så började jag må ganska dåligt. Kände mig trött och slö, hade förvärkar och åt som en jävla gris!
Jag gick och la mig tidigt och sov oroligt tills klockan blev 02:00 då satte det igång på riktigt men det fattade inte jag. Jag hade ju bestämt mig för att ge upp, jag sket i när den här ungen skulle komma för det skulle aldrig hända enligt mig.
Så klockan 02:00 vaknade jag av att jag har så jävla ont i magen och jumskarna, jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag ligger och vrider mig i sängen och vill bara sova när det helt plötsligt släpper. "Fan vad skönt" tänker jag och försöker sova igen men då kommer det en till, redan efter 2 min ungefär.
Jag som är i förnekelse tänker att det antagligen bara är gaser eller något och envisas med att försöka sova fast värkarna kommer med 3-5 min mellanrum, ibland med bara 1 min.
Skriver sms till Tobias som alltid brukar vara vaken på natten, men tror ni han är det nu? Nej, han sover så klart så hela natten fram till 06:00 sitter jag själv med värkar som kommer tätt, försöker se på tv och ibland sova.
06:00 vaknar mamma och hittar mig i soffan, nästan helt död eftersom jag har ont och inte sovit något. Jag berättar att jag varit vaken hela natten och har ont fortfarande och jag fattar inte vad det är. Mamma säger att hon tror det är värkar och frågar om jag tagit tid på hur långt det är mellan dom- vilket jag självklart inte har eftersom enligt mig så var det inte värkar.
Mamma måste iväg till jobbet och pappa tar över. Han börjar ta tid på hur långt det är mellan värkarna och det är ungefär 2-3 min hela tiden, ibland så "länge" som 5 min.
Pappa börjar snacka om att jag ska ringa förlossningen men jag tycker det är SÅ onödigt eftersom det inte är någonting, men då ringer han själv och tjejen han pratar med sa att vi skulle komma in på kontroll.
Då var klockan ungefär vid sju- jag lite smått förbannad ringer Tobias och säger att vi måste in till sjukhuset, varav han fattar ingenting och jag blir mer irriterad. Han är ute i jävla bensbyn och kommer inte därifrån.
Pratar med pappa och säger att vi måste hämta Tobias innan vi åker in och börjar klä på mig. Tänker gå ut till bilen utan "BB"väskan och pappa säger att jag måste ju ha med mig allt om vi skulle få stanna.
Jag fräser och tycker det är onödigt eftersom det ändå bara kommer visa sig vara falskt alarm och vi blir hemskickade igen, men jag gör som pappa säger och hämtar allt (tur som fan var väl det).
Vi åker förbi Tobias, hämtar upp honom och kommer in till förlossningen vid ungefär 08:30.
Jag blir kopplad till en CTG-kurva och får ligga så i en halvtimme. Jag har fortfarande mina värkar men dom gör inte alls så ont som jag trott och jag är faktiskt rätt bra på att andas igenom dom och Tobias får mig till och med att skratta några gånger också.
Efter en halvtimme kommer våran barnmorska tillbaka och vill undersöka mig för att se om jag är öppen någonting, jag går glatt med på det- jag insåg inte hur djävulskt ont det gör när dom undersöker på det sättet!
Det visade sig iaf att jag var öppen tre cm och jag blev helt chokad. Jag skrek "VA?" rätt ut och fatta ingenting, jag var ju inställd på att åka hem. Så stina (barnmorskan) började plocka fram kläder till mig och frågade om jag vill ligga i badkaret ett tag och slappna av, jag fortfarande i chok fattade inte varför hon frågade om jag vill bada när jag skulle åka hem igen? Det var väl onödigt, lägga sig i ett bad och sen åka hem liksom- nej jag förstod ingenting.
Jag gick iaf med på att lägga mig i badkaret och det var verkligen så skönt, jag hade ju legat och spänt mig hela natten och inte sovit någonting men i vattnet kunde jag ändå på nått sätt slappna av under och mellan värkarna.
Tobias sitter brevid mig på en stol och får mig att må allmänt bra och stöttar mig. Jag ringer mina föräldrar och berättar att vi ska stanna och ligger i badet i kanske en timme.
När jag kommit upp ur badet undersöker Stina mig igen och då är jag öppen fem cm!! Värkarna gör fortfarande inte alls så där ont, jag andas igenom dom och kramar Tobias hand men mer än så var det inte.
Vid 10-10:30 ungefär frågar Stina om jag inte vill pröva lustgas- jag prövar två gånger men nej, fyfan. Ingenting för mig,man mår bara dåligt- men det funkar inte för mig och föreslår då att jag ska ta en epiduralbedövning. Hon ser och märker att jag är trött efter natten och tror inte jag kommer orka ända fram till slutet om jag inte får vila lite. Så det blir en epiduralbedövning- gjorde inte alls ont att sätta in den fast det tog narkosläkaren två jävla försök innan hon satte den rätt.
När jag fått bedövningen så känner jag hur hungrig jag är, jag har ju trots allt inte ätit något på hur länge som helst, så jag får in min lunch (raggmunkar) och Tobias matar mig för jag orkar inte sätta mig upp.
Efter ungefär en timme, vid 12:30 sätter Stina in värkstimulerande dropp eftersom mina värkar avtagit ganska rejält och sen är det bara att vänta.
Både jag och Tobias försökte vila eftersom vi båda var jätte trötta men det gick nog lite bättre för Tobias än för mig- värkarna kom tillbaka och var lite kraftigare nu men jag andades bara igenom allting och höll mig lugn.
Vid 14:00 ungefär så kom kvällspersonalen ist och Stina fick gå hem, dom var jätte snälla men tyckte mina värkar var lite svaga så jag fick stå upp och gå runt lite.
När jag stod upp så masserade Tobias mig och jag fokuserade på att ta mig igenom värkarna.
Vid 15:00 så undersökte dom mig igen och då var jag öppen cirka 6-7 cm men eftersom mina värkar fortfarande var svaga så satte dom en elektrod på barnets huvud och fan vad arg jag var när dom skulle hålla på där nere hela tiden. Jag sa hela tiden att dom skulle ta bort sina händer och att de skulle sluta- inte kul när man har ont och så ska dom greja där nere.
Vid 16:30 ungefär så börjar det göra rejält ont och det är först nu jag inte vill vara med längre. För att det ska påskyndas lite så hämtar dom in en pilates boll åt mig som jag får sitta på och gunga fram o tillbaka på.
Till en början går det bra men sen när det började trycka på stod jag inte ut längre. Jag var trött och hade haft ont hela dagen och nu började det trycka på nedåt. Jag börjar gråta och klarar inte alls av värkarna lika bra nu. Jag skriker inte men jag säger "aaaaj" högt och kramar Tobias hand och försöker verkligen andas men det går inte! Hur fan ska jag kunna andas när jag känner världens tryck nedåt och dessutom så känner jag hur Harry vrider och vänder på huvudet, usch vilken obehaglig känsla.
Barnmorskan vill undersöka mig igen men jag stenvägrar, tycker hon är en jävla kärring och ska hålla sina händer borta från mig. Dom får bli lite arga på mig innan jag lägger mig på rygg och blir undersökt.
Klockan är nu ungefär 17:30 och jag är öppen 8-9 cm. Barnmorskan vill hålla undan "hinnorna" så att Harry skulle glida ner lättare men det vägrade jag också. Jag hade så ont och ville bara springa på toa hela tiden, jag grät och tyckte alla bara skulle låta mig vara ifred.
Helt plötsligt efter tjugo min så säger barnmorskan åt mig att det är dags att krysta, att hon kan se hans huvud. Jag är helt borta vid det här laget och krystar på utav tusan, men tycker inte alls att det hjälper något. Jag känner bara att jag är yr, varm och trött. Jag vänder mig om till Tobias som sitter brevid mig och säger att jag bara vill sova, att jag aldrig kommer klara det här. Han pussar på mig och säger att det kommer gå bra- det kommer en ny värk och jag krystar igen. Det är en väldigt mäktig och konstig känsla att krysta, det är skönt men otroligt obehagligt på samma gång.
När jag väntar på nästa värk så sliter jag upp tröjan jag har på mig och det är så jävla varmt. Jag får en kall handduk på mig och jag ber dom hela tiden sätta nytt kallt vatten, jag trodde nästan jag skulle dö.
Barnmorskan säger åt mig att jag måste bli arg nu och verkligen krysta, och det gjorde jag. Jag krysta utav helvete och jag tror faktiskt jag skrek när han äntligen kom ut, klockan var då 18:10. Det var en sån lättnad när man kände hur allting bara kom ut och all värk och smärta försvann. Jag tog emot honom direkt och la honom på mitt bröstet och jag tror jag aldrig gråtit så mycket.
Jag var så otroligt lycklig,och jag kunde inte fatta att han var här. Jag titta på Tobias och sa samma sak flera gånger "kan du fatta att han är här nu? Kan du förstå?" och vi båda två grät. Vi pussade på hans söta lilla kladdiga huvud, grät och Tobias klippte självklart av navelsträngen.
När jag krystade så höll jag på att spricka så barnmorskan klippte upp mig istället och efter att moderkakan kommit ut var det dags att bli sydd och lite fix.
Så Tobias fick ta sin son i en filt och satt med honom i fotöljen medans jag blev ompysslad. När det var färdigt kom dom in med fika åt oss och vi bara njöt av allt.
Enligt mig så var förlossningen inte alls som jag trott, jag skulle gärna vilja göra om det igen! Det enda som var jobbigt det var när det tryckte på nedåt, då hade jag ont och ville inte vara med längre men jag skulle absolut göra om det igen.
Tobias var ett helt underbart stöd både där och nu. Han gör allt för mig och allting var en sån mysig och härlig upplevelse.
Jag önskar bara att jag inte hade varit i sån förnekelse, för det känns lite gran som att jag inte hann med riktigt.
Men det är absolut någonting jag vill gå igenom igen :)
Jag gick och la mig tidigt och sov oroligt tills klockan blev 02:00 då satte det igång på riktigt men det fattade inte jag. Jag hade ju bestämt mig för att ge upp, jag sket i när den här ungen skulle komma för det skulle aldrig hända enligt mig.
Så klockan 02:00 vaknade jag av att jag har så jävla ont i magen och jumskarna, jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag ligger och vrider mig i sängen och vill bara sova när det helt plötsligt släpper. "Fan vad skönt" tänker jag och försöker sova igen men då kommer det en till, redan efter 2 min ungefär.
Jag som är i förnekelse tänker att det antagligen bara är gaser eller något och envisas med att försöka sova fast värkarna kommer med 3-5 min mellanrum, ibland med bara 1 min.
Skriver sms till Tobias som alltid brukar vara vaken på natten, men tror ni han är det nu? Nej, han sover så klart så hela natten fram till 06:00 sitter jag själv med värkar som kommer tätt, försöker se på tv och ibland sova.
06:00 vaknar mamma och hittar mig i soffan, nästan helt död eftersom jag har ont och inte sovit något. Jag berättar att jag varit vaken hela natten och har ont fortfarande och jag fattar inte vad det är. Mamma säger att hon tror det är värkar och frågar om jag tagit tid på hur långt det är mellan dom- vilket jag självklart inte har eftersom enligt mig så var det inte värkar.
Mamma måste iväg till jobbet och pappa tar över. Han börjar ta tid på hur långt det är mellan värkarna och det är ungefär 2-3 min hela tiden, ibland så "länge" som 5 min.
Pappa börjar snacka om att jag ska ringa förlossningen men jag tycker det är SÅ onödigt eftersom det inte är någonting, men då ringer han själv och tjejen han pratar med sa att vi skulle komma in på kontroll.
Då var klockan ungefär vid sju- jag lite smått förbannad ringer Tobias och säger att vi måste in till sjukhuset, varav han fattar ingenting och jag blir mer irriterad. Han är ute i jävla bensbyn och kommer inte därifrån.
Pratar med pappa och säger att vi måste hämta Tobias innan vi åker in och börjar klä på mig. Tänker gå ut till bilen utan "BB"väskan och pappa säger att jag måste ju ha med mig allt om vi skulle få stanna.
Jag fräser och tycker det är onödigt eftersom det ändå bara kommer visa sig vara falskt alarm och vi blir hemskickade igen, men jag gör som pappa säger och hämtar allt (tur som fan var väl det).
Vi åker förbi Tobias, hämtar upp honom och kommer in till förlossningen vid ungefär 08:30.
Jag blir kopplad till en CTG-kurva och får ligga så i en halvtimme. Jag har fortfarande mina värkar men dom gör inte alls så ont som jag trott och jag är faktiskt rätt bra på att andas igenom dom och Tobias får mig till och med att skratta några gånger också.
Efter en halvtimme kommer våran barnmorska tillbaka och vill undersöka mig för att se om jag är öppen någonting, jag går glatt med på det- jag insåg inte hur djävulskt ont det gör när dom undersöker på det sättet!
Det visade sig iaf att jag var öppen tre cm och jag blev helt chokad. Jag skrek "VA?" rätt ut och fatta ingenting, jag var ju inställd på att åka hem. Så stina (barnmorskan) började plocka fram kläder till mig och frågade om jag vill ligga i badkaret ett tag och slappna av, jag fortfarande i chok fattade inte varför hon frågade om jag vill bada när jag skulle åka hem igen? Det var väl onödigt, lägga sig i ett bad och sen åka hem liksom- nej jag förstod ingenting.
Jag gick iaf med på att lägga mig i badkaret och det var verkligen så skönt, jag hade ju legat och spänt mig hela natten och inte sovit någonting men i vattnet kunde jag ändå på nått sätt slappna av under och mellan värkarna.
Tobias sitter brevid mig på en stol och får mig att må allmänt bra och stöttar mig. Jag ringer mina föräldrar och berättar att vi ska stanna och ligger i badet i kanske en timme.
När jag kommit upp ur badet undersöker Stina mig igen och då är jag öppen fem cm!! Värkarna gör fortfarande inte alls så där ont, jag andas igenom dom och kramar Tobias hand men mer än så var det inte.
Vid 10-10:30 ungefär frågar Stina om jag inte vill pröva lustgas- jag prövar två gånger men nej, fyfan. Ingenting för mig,man mår bara dåligt- men det funkar inte för mig och föreslår då att jag ska ta en epiduralbedövning. Hon ser och märker att jag är trött efter natten och tror inte jag kommer orka ända fram till slutet om jag inte får vila lite. Så det blir en epiduralbedövning- gjorde inte alls ont att sätta in den fast det tog narkosläkaren två jävla försök innan hon satte den rätt.
När jag fått bedövningen så känner jag hur hungrig jag är, jag har ju trots allt inte ätit något på hur länge som helst, så jag får in min lunch (raggmunkar) och Tobias matar mig för jag orkar inte sätta mig upp.
Efter ungefär en timme, vid 12:30 sätter Stina in värkstimulerande dropp eftersom mina värkar avtagit ganska rejält och sen är det bara att vänta.
Både jag och Tobias försökte vila eftersom vi båda var jätte trötta men det gick nog lite bättre för Tobias än för mig- värkarna kom tillbaka och var lite kraftigare nu men jag andades bara igenom allting och höll mig lugn.
Vid 14:00 ungefär så kom kvällspersonalen ist och Stina fick gå hem, dom var jätte snälla men tyckte mina värkar var lite svaga så jag fick stå upp och gå runt lite.
När jag stod upp så masserade Tobias mig och jag fokuserade på att ta mig igenom värkarna.
Vid 15:00 så undersökte dom mig igen och då var jag öppen cirka 6-7 cm men eftersom mina värkar fortfarande var svaga så satte dom en elektrod på barnets huvud och fan vad arg jag var när dom skulle hålla på där nere hela tiden. Jag sa hela tiden att dom skulle ta bort sina händer och att de skulle sluta- inte kul när man har ont och så ska dom greja där nere.
Vid 16:30 ungefär så börjar det göra rejält ont och det är först nu jag inte vill vara med längre. För att det ska påskyndas lite så hämtar dom in en pilates boll åt mig som jag får sitta på och gunga fram o tillbaka på.
Till en början går det bra men sen när det började trycka på stod jag inte ut längre. Jag var trött och hade haft ont hela dagen och nu började det trycka på nedåt. Jag börjar gråta och klarar inte alls av värkarna lika bra nu. Jag skriker inte men jag säger "aaaaj" högt och kramar Tobias hand och försöker verkligen andas men det går inte! Hur fan ska jag kunna andas när jag känner världens tryck nedåt och dessutom så känner jag hur Harry vrider och vänder på huvudet, usch vilken obehaglig känsla.
Barnmorskan vill undersöka mig igen men jag stenvägrar, tycker hon är en jävla kärring och ska hålla sina händer borta från mig. Dom får bli lite arga på mig innan jag lägger mig på rygg och blir undersökt.
Klockan är nu ungefär 17:30 och jag är öppen 8-9 cm. Barnmorskan vill hålla undan "hinnorna" så att Harry skulle glida ner lättare men det vägrade jag också. Jag hade så ont och ville bara springa på toa hela tiden, jag grät och tyckte alla bara skulle låta mig vara ifred.
Helt plötsligt efter tjugo min så säger barnmorskan åt mig att det är dags att krysta, att hon kan se hans huvud. Jag är helt borta vid det här laget och krystar på utav tusan, men tycker inte alls att det hjälper något. Jag känner bara att jag är yr, varm och trött. Jag vänder mig om till Tobias som sitter brevid mig och säger att jag bara vill sova, att jag aldrig kommer klara det här. Han pussar på mig och säger att det kommer gå bra- det kommer en ny värk och jag krystar igen. Det är en väldigt mäktig och konstig känsla att krysta, det är skönt men otroligt obehagligt på samma gång.
När jag väntar på nästa värk så sliter jag upp tröjan jag har på mig och det är så jävla varmt. Jag får en kall handduk på mig och jag ber dom hela tiden sätta nytt kallt vatten, jag trodde nästan jag skulle dö.
Barnmorskan säger åt mig att jag måste bli arg nu och verkligen krysta, och det gjorde jag. Jag krysta utav helvete och jag tror faktiskt jag skrek när han äntligen kom ut, klockan var då 18:10. Det var en sån lättnad när man kände hur allting bara kom ut och all värk och smärta försvann. Jag tog emot honom direkt och la honom på mitt bröstet och jag tror jag aldrig gråtit så mycket.
Jag var så otroligt lycklig,och jag kunde inte fatta att han var här. Jag titta på Tobias och sa samma sak flera gånger "kan du fatta att han är här nu? Kan du förstå?" och vi båda två grät. Vi pussade på hans söta lilla kladdiga huvud, grät och Tobias klippte självklart av navelsträngen.
När jag krystade så höll jag på att spricka så barnmorskan klippte upp mig istället och efter att moderkakan kommit ut var det dags att bli sydd och lite fix.
Så Tobias fick ta sin son i en filt och satt med honom i fotöljen medans jag blev ompysslad. När det var färdigt kom dom in med fika åt oss och vi bara njöt av allt.
Enligt mig så var förlossningen inte alls som jag trott, jag skulle gärna vilja göra om det igen! Det enda som var jobbigt det var när det tryckte på nedåt, då hade jag ont och ville inte vara med längre men jag skulle absolut göra om det igen.
Tobias var ett helt underbart stöd både där och nu. Han gör allt för mig och allting var en sån mysig och härlig upplevelse.
Jag önskar bara att jag inte hade varit i sån förnekelse, för det känns lite gran som att jag inte hann med riktigt.
Men det är absolut någonting jag vill gå igenom igen :)
Tisdag
Tänk, snart är våran lilla en hel vecka gammal! Tiden har bara rusat förbi, jag har ju fortfarande inte fattat att min älskade son är här- som för övrigt ligger och sover sött i sin vagn just nu, men han kommer vakna NÄR SOM HELST och vilja äta så jag skriver bara lite ;)
Idag kommer barnmorskan på hembesök också, så efter jag matat Harry ska jag lägga honom i sin egen säng (får väl se hur det går) och plocka undan och fixa lite.
Ska nog ta mig tid senare att sova lite jag med, nog för att faktiskt varit en bra natt. Man kan börja se ett mönster i hur lillen äter.. Vi somnade båda två vid elva nångång, han vaknade vid två och åt och sen igen vid fyra-halv fem och så vid sju-halv åtta och nu börjar det bli dags igen då!
Tills jag kan skriva mer får ni nöja er med bilder :)
Stolt moster!
Stolt morfar
och världens finaste Harry!!
Idag kommer barnmorskan på hembesök också, så efter jag matat Harry ska jag lägga honom i sin egen säng (får väl se hur det går) och plocka undan och fixa lite.
Ska nog ta mig tid senare att sova lite jag med, nog för att faktiskt varit en bra natt. Man kan börja se ett mönster i hur lillen äter.. Vi somnade båda två vid elva nångång, han vaknade vid två och åt och sen igen vid fyra-halv fem och så vid sju-halv åtta och nu börjar det bli dags igen då!
Tills jag kan skriva mer får ni nöja er med bilder :)
Stolt moster!Stolt morfar och världens finaste Harry!!Lite uppdatering
Världens finaste bebis ligger och sover just nu så jag passar på att skriva lite!
Förutom att jag är så jävla öm i underlivet och inte vet hur fan jag ska torka mig efter jag kissat så är allting underbart!
Tobias är så underbar så det inte är sant och jag vet inte vad jag skulle göra utan honom.. under förlossningen var han också helt fantastisk. Det bästa stödet som finns och jag vet inte. Så jävla underbar är han bara <3. 
Ska skriva allt om förlossningen snart :). Blir skönt att tänka tillbaka också, känns som att det gick så himla fort och jag hann inte riktigt med.
Lilla Harry är alldelens underbar.. gud vad jag älskar honom. Kan titta på honom hur länge som helst och jag skulle verkligen göra ALLT för honom.
Kan inte förstå att han är min.. något jag och Tobias har skapat tillsammans! Vilken underbar kombination <3.
En del av mig och Tobias
Nu är han här
Nu är vår älskade son Harry äntligen här!
I onsdags på morgonen åkte vi in till förlossningen och 18:10 på kvällen var han ute.
Vi är fortfarande på BB just nu men vi får förhoppningsvis komma hem imorgon.
När jag är hemma och har mer tid ska jag skriva allt som hände under onsdagen.. tills dess får ni nöja er med några bilder på våran underbara son
Stolt mamma till världens finaste
Slempropp
Nu har min slempropp gått!
Vilken chok alltså.. jag hade bestämt för att inte tänka på det här längre för ungen kommer ju ändå aldrig komma men nu händer det alltså grejer! :)
Har haft förvärkar ändå sen i torsdags men igår gick de över och jag tänkte att: Jaha, så var det bara att vänta på att skiten ska börja om igen". Men idag har jag haft som en molande värk hela dagen och nu efter att det lossnat så gör det rejält ont och jag har sammandragningar då och då!
Hoppas allvarligen att det är på G nu.. jag har ont men känner mig så glad och SÅ redo för det här.
Vilken chok alltså.. jag hade bestämt för att inte tänka på det här längre för ungen kommer ju ändå aldrig komma men nu händer det alltså grejer! :)
Har haft förvärkar ändå sen i torsdags men igår gick de över och jag tänkte att: Jaha, så var det bara att vänta på att skiten ska börja om igen". Men idag har jag haft som en molande värk hela dagen och nu efter att det lossnat så gör det rejält ont och jag har sammandragningar då och då!
Hoppas allvarligen att det är på G nu.. jag har ont men känner mig så glad och SÅ redo för det här.
Dags för en uppdatering?
Det här med att blogga är lite som skolarbeten.. man vill inte/orkar inte så man skjuter allting framför sig, och tillslut har det ändå blivit så att man är långt efter och då känns det meningslöst att ens börja igen.
Jag har ändå ingenting att göra under dagarna, så varför orkar jag då inte skriva ett kort inlägg varje dag? Jag sitter på det där förbannade facebook och tradera (blir aldrig medlem.. på nån av dom. De förstör ditt liv!!) istället..
Men jag ska anstränga mig.. försöka att försöka iaf.
Just nu är jag i vecka 38+3 och nej, ingen bebis. Så sjukt frustrerande, jag ORKAR inte vara gravid mer! Kan han inte bara förstå att det är så mycket mysigare här ute hos oss och BARA KOMMA!?
Jag har inte ens gått över tiden än jag och gnäller och är SÅ less så jag tänker PRÖVA allt för att lilleman ska komma ut.. men hela skiten slutar väl med att jag går över tiden tre veckor, ligger 48 timmar med värkar och så slutar allt med kejsarsnitt.
Jag läser andra bloggar om blivande unga mammor osv, och tror inte ni att deras ungar kommer nu? Jo då, alla dom jag läst osv har fått sina barn nu, i vecka 37-39.. så klart att jag blir den där som går över tiden hundra år.
Men lita på mig, jag ska minsan gå på promenader, ha massa jävla sex (en glad pojkvän på köpet är ju bara plus), dricka sån där äcklig dryck alla snackar om och allt som finns helt enkelt.
Han ska UT!
Jag har ändå ingenting att göra under dagarna, så varför orkar jag då inte skriva ett kort inlägg varje dag? Jag sitter på det där förbannade facebook och tradera (blir aldrig medlem.. på nån av dom. De förstör ditt liv!!) istället..
Men jag ska anstränga mig.. försöka att försöka iaf.
Just nu är jag i vecka 38+3 och nej, ingen bebis. Så sjukt frustrerande, jag ORKAR inte vara gravid mer! Kan han inte bara förstå att det är så mycket mysigare här ute hos oss och BARA KOMMA!?
Jag har inte ens gått över tiden än jag och gnäller och är SÅ less så jag tänker PRÖVA allt för att lilleman ska komma ut.. men hela skiten slutar väl med att jag går över tiden tre veckor, ligger 48 timmar med värkar och så slutar allt med kejsarsnitt.
Jag läser andra bloggar om blivande unga mammor osv, och tror inte ni att deras ungar kommer nu? Jo då, alla dom jag läst osv har fått sina barn nu, i vecka 37-39.. så klart att jag blir den där som går över tiden hundra år.
Men lita på mig, jag ska minsan gå på promenader, ha massa jävla sex (en glad pojkvän på köpet är ju bara plus), dricka sån där äcklig dryck alla snackar om och allt som finns helt enkelt.
Han ska UT!
Ingen bebis ännu
Det var inte vattnet som gått men jag har läkt lite fostervatten, inget farligt och det kommer förmodligen göra så tills allting sätter igång på riktigt.
Nu är det bara fyra veckor kvar.. helt sjukt lite och jag längtar så mycket.
Tänker inte så mycket på förlossningen faktiskt.. jag kommer nog ta det mer som de kommer. Vad mer kan jag göra? Orkar inte oroa mig för något jag inte har en aning om.
I söndags så var det iaf min sista arbetsdag och det känns så härligt. Jag behöver få vila upp mig nu inför bebis och allt <3
Jag är i vecka 35+4 just nu och allting går bara bra. Min infektion är borta och bebis tjoar omkring där inne som vanligt..
Har inte så mycket att skriva, har ingen lust för den här bloggen längre.
Ingen ork för något typ.. ja vi får väl se vad som händer.
Nu är det bara fyra veckor kvar.. helt sjukt lite och jag längtar så mycket.
Tänker inte så mycket på förlossningen faktiskt.. jag kommer nog ta det mer som de kommer. Vad mer kan jag göra? Orkar inte oroa mig för något jag inte har en aning om.
I söndags så var det iaf min sista arbetsdag och det känns så härligt. Jag behöver få vila upp mig nu inför bebis och allt <3
Jag är i vecka 35+4 just nu och allting går bara bra. Min infektion är borta och bebis tjoar omkring där inne som vanligt..
Har inte så mycket att skriva, har ingen lust för den här bloggen längre.
Ingen ork för något typ.. ja vi får väl se vad som händer.
Hur vet man att vattnet gått?
Hur vet man att vattnet har gått?
För jag som "läker" då och då och det är bara klart, inga vita tjocka flytningar osv utan bara som .. ja vatten.
Hur fan vet jag att det är vattnet som gått?
För jag som "läker" då och då och det är bara klart, inga vita tjocka flytningar osv utan bara som .. ja vatten.
Hur fan vet jag att det är vattnet som gått?
Trött
Jag är så trött så det är hemskt.. känns FÖR JÄVLIGT att jobba den här veckan även om de är sista.
Har sovit så dåligt inatt, varmt och haft som en "strålande" smärta nedåt längs jumskarna och i ryggen. Har fortfarande ryggont som vanligt och sammandragningar då och då. Sammandragningarna gör inte ont men de är obehagligt när man går och så drar magen ihop sig så den blir alldellens toppig och rund..
Snälla bebis, stanna där inne. SNÄLLA!
Jag går iaf bara och väntar just nu.. väntar på att jobbet ska sluta och sen på att lillen ska komma.
Igår kväll hade jag panik också.. OM bebis har bestämt sig för att komma nu så har jag ju ingenting!
Ingen barnvagn, ingen bilbarnstol, inga blöjor.. och jag har inte ens börjat packa BB väskan än! Jag har ju kläder,napp,salvor, strumpor osv men guuud.
Är faktiskt väldigt arg för att Tobias åkt iväg.. det är så nära nu och fan vad som helst kan hända! Sen har jag fått infektion och allt. Just när man behöver dumhuvudet som mest.
Morr...
Har sovit så dåligt inatt, varmt och haft som en "strålande" smärta nedåt längs jumskarna och i ryggen. Har fortfarande ryggont som vanligt och sammandragningar då och då. Sammandragningarna gör inte ont men de är obehagligt när man går och så drar magen ihop sig så den blir alldellens toppig och rund..
Snälla bebis, stanna där inne. SNÄLLA!
Jag går iaf bara och väntar just nu.. väntar på att jobbet ska sluta och sen på att lillen ska komma.
Igår kväll hade jag panik också.. OM bebis har bestämt sig för att komma nu så har jag ju ingenting!
Ingen barnvagn, ingen bilbarnstol, inga blöjor.. och jag har inte ens börjat packa BB väskan än! Jag har ju kläder,napp,salvor, strumpor osv men guuud.
Är faktiskt väldigt arg för att Tobias åkt iväg.. det är så nära nu och fan vad som helst kan hända! Sen har jag fått infektion och allt. Just när man behöver dumhuvudet som mest.
Morr...
Infektion
Var hos läkaren idag och det visade sig att jag har en infektion i livmodern. Som tur är kom jag i tid och jag har fått medicin nu, men vi väntar fortfarande på ett till provsvar om det finns andra/mer bakterier och då kanske jag måste bli inlagd.. och jag har känt mig på att förlossningen kan starta för att en infektion kan sätta igång en förlossning.
Och det är ju fortfarande inte helt säkert att lillen stannar där inne.. Både min mamma, jag och Tobias tror att Harry kommer snart. Vi går som alla och väntar på det, min mamma har dessutom drömt att jag ropar på henne för det sätter igång.
Jag ber bara till gud att Tobias är här innan lillen kommer.. jag måste ha med mig honom.
Jag är rädd och ensam.. saknar min Tobias :/
Och det är ju fortfarande inte helt säkert att lillen stannar där inne.. Både min mamma, jag och Tobias tror att Harry kommer snart. Vi går som alla och väntar på det, min mamma har dessutom drömt att jag ropar på henne för det sätter igång.
Jag ber bara till gud att Tobias är här innan lillen kommer.. jag måste ha med mig honom.
Jag är rädd och ensam.. saknar min Tobias :/
Kan det vara nära?
Hej!
Jag är i vecka 37+6 och har börjat komma in i en period där det bara känns som om jag går och väntar på att förlossningen ska sätta igång. Jag undrar om det finns några tidiga tecken på att den stora dagen börjar att närma sig, förutom att slemproppen lossnar el vattnet går. Eller att värkarna börjar komma? Jag tycker mig känna förändringar i kroppen så som att jag är rastlös, speciellt på natten, har diareé, kissar jätte ofta, börjat få acne nu utan att ha haft någon under graviditeten, smärta i ljumskarna plus att jag är mer hungrig än vanligt. Kan detta vara tecken på att något är på gång inom snar framtid?
/Maya
Experten svarar:
Hej!
Ja, det är helt rätt att du går och väntar på att förlossningen ska sätta igång! Det gör att man är beredd till ett förlossningsarbete. Man sover sämre för att vara lättväckt. Du nämner ju många bra små tecken själv, tarmarna blir påverkade. Barnets huvud trycker på blåsan. Livmodern är värkbenägen och du är lite extra hungrig. Laddda inför förlossningen, det låter inte helt orimligt att du snart föder. Du har ju trots allt "bara" 4 veckor kvar av din beräknade graviditetslängd, inkl 2 veckor över tiden. De flesta föder inom 1 v före resp 1v efter beräknande datum.
OMG.. jag är typ nervös nu. För de senaste veckan har jag som känt på mig att det kommer hända något.. jag går som och "väntar". Precis som hon i brevet (hittade på growingpeople.se) så har jag ryggont, kissar hela tiden,sammandragningar äter ofta och det känns annorlunda när bebisen rör sig, sover dåligt och oroligt.. Jag har länge gått och trott att bebisen kommer komma tidigare men kan det verkligen vara så?
Vad tror ni? Kommer lillen snart eller är det bara inbillning? Kroppen kanske lurar mig..
Små fix
Jag har påbörjat min packningslista inför BB (kunde bara inte hålla mig, och det är faktiskt snart dags att börja små packa).
Det här har jag fått med hitils:
Id-kort
Pengar
Kläder- till alla
Hygienartiklar- tandborste,deo osv
Bindor
Hårsnodd/hårband
Hårborste
Våtservetter
Napp
Egen kudde
Blöjor
Kamera
Mobil/laddare
Bilbarnstol
Babyfilt
"Mat"/dryck
Tidningar/"Spel"
Amningsbh
Någon som kommer på något jag glömt eller ska lägga till?
Funderar på att skriva ett förlossningsbrev också.. men vet inte riktigt vad jag ska skriva. Känns som att de redan ska veta allt, men jag tror jag o Tobias skriver det tsm.
Det vi saknar nu till bebis som jag ska köpa till veckan är: Blöjor,napp,kläder, amningsbh och så lite olika "krämer" och sånt från apoteket. Sen självklart bilbarnstol och vagn.
Kan inte fatta att jag är i vecka 34 nu!! Herregud.. det är ju hur stort som helst och ärligt, min mage har blivit hur stor som helst på bara några dagar. Nog för att jag är liten jämfört med andra men för oss som känner mig är jag enorm :)
Längtar allt mer efter våran bebis! Kan inte bärga mig, jag hoppas han väljer att komma lite tidigare. Ungefär vecka 38. Skulle inte göra mig någonting alls <3
Det här har jag fått med hitils:
Id-kort
Pengar
Kläder- till alla
Hygienartiklar- tandborste,deo osv
Bindor
Hårsnodd/hårband
Hårborste
Våtservetter
Napp
Egen kudde
Blöjor
Kamera
Mobil/laddare
Bilbarnstol
Babyfilt
"Mat"/dryck
Tidningar/"Spel"
Amningsbh
Någon som kommer på något jag glömt eller ska lägga till?
Funderar på att skriva ett förlossningsbrev också.. men vet inte riktigt vad jag ska skriva. Känns som att de redan ska veta allt, men jag tror jag o Tobias skriver det tsm.
Det vi saknar nu till bebis som jag ska köpa till veckan är: Blöjor,napp,kläder, amningsbh och så lite olika "krämer" och sånt från apoteket. Sen självklart bilbarnstol och vagn.
Kan inte fatta att jag är i vecka 34 nu!! Herregud.. det är ju hur stort som helst och ärligt, min mage har blivit hur stor som helst på bara några dagar. Nog för att jag är liten jämfört med andra men för oss som känner mig är jag enorm :)
Längtar allt mer efter våran bebis! Kan inte bärga mig, jag hoppas han väljer att komma lite tidigare. Ungefär vecka 38. Skulle inte göra mig någonting alls <3
Big mamma
Min mage har seriöst växt på bara några dagar! Den är HUR stor som helst, men glad är jag över att jag bara är rund över magen. Har inte gått upp i vikt någon annanstans :)
Har dock bristningar på rumpan.. -.- Ursäkta, men vem fan får det? :O Usch, när jag såg det börja jag grina och sprang till mamma. Haha, men kanske bättre där än magen?
Så här såg magen ut för några dagar sen:
Och nu så här:
Helt sjukt.. ni kanske inte ser skillnad men det gör vi iaf ;)
Ja, bebisen ligger fortfarande med huvudet nedåt och sparkar i mina revben. Tappade andan tre gånger igår och är jätte öm. Men det gör inget, bebis har skrämt oss så många gånger så är glad varje gång jag känner sparkar- Även om det är mitt på revbenen.
Har även kanske fått en lägenhet nu också!! Vi ligger etta och jag HOPPAS av hela mitt hjärta att vi får den. Vi behöver verkligen den här lägenheten och inflyttning är i oktober- perfekt!
Så håll tummarna för mig och Tobias nu, vi behöver det här!!
Här ska bebis sova <3
Vi börjar få ihop lite kläder nu iaf till lill älskling
Har dock bristningar på rumpan.. -.- Ursäkta, men vem fan får det? :O Usch, när jag såg det börja jag grina och sprang till mamma. Haha, men kanske bättre där än magen?
Så här såg magen ut för några dagar sen:
Och nu så här:
Helt sjukt.. ni kanske inte ser skillnad men det gör vi iaf ;)
Ja, bebisen ligger fortfarande med huvudet nedåt och sparkar i mina revben. Tappade andan tre gånger igår och är jätte öm. Men det gör inget, bebis har skrämt oss så många gånger så är glad varje gång jag känner sparkar- Även om det är mitt på revbenen.
Har även kanske fått en lägenhet nu också!! Vi ligger etta och jag HOPPAS av hela mitt hjärta att vi får den. Vi behöver verkligen den här lägenheten och inflyttning är i oktober- perfekt!
Så håll tummarna för mig och Tobias nu, vi behöver det här!!
Här ska bebis sova <3
Vi börjar få ihop lite kläder nu iaf till lill älskling
Lycklig
Jag är fortfarande super lycklig efter igår.. går hela tiden och tänker på att det är min och Tobias lilla pojke som ligger och sparkar i mig- KÄRLEK!
Jag längtar så oändligt mycket efter våran lilla.. vill att vårat liv bara ska börja. Vill fylla ut späljsängen som står och väntar på våran pojke <3.
Nu är allting en enda lång väntan.. men det finns ju roliga saker att göra i väntans tider. Imorgon ska jag handla babykläder! Oh vad jag längtar, så mycket roligare och lätte nu när jag vet vad det är för kön.
Ska till barnmorskan imorgon också, blir spännande. Längesen jag var där :)
Oh något jag glömde berätta igår var ju att min moderkaka har flyttat upp sig så det blir vanlig förlossning för mig!
Hjälp, lite besviken där. Är så otroligt rädd för smärtan, att jag ska tappa kontrollen osv. Och sen för att spricka där nere och behöva läka i hundra år och suck.. nej, jag ser inte fram emot det :P.
Men jag har ju Tobias så nog klarar jag det om han finns där <3.
Är så otroligt nyfiken på hur våran lilla bebis kommer se ut! Vem kommer han likna?
Mig eller Tobias? Vad tror ni? ;)
Ja, jag ser svin fet ut men jag är gravid så vi skyller på det för tillfället :P
Jag längtar så oändligt mycket efter våran lilla.. vill att vårat liv bara ska börja. Vill fylla ut späljsängen som står och väntar på våran pojke <3.
Nu är allting en enda lång väntan.. men det finns ju roliga saker att göra i väntans tider. Imorgon ska jag handla babykläder! Oh vad jag längtar, så mycket roligare och lätte nu när jag vet vad det är för kön.
Ska till barnmorskan imorgon också, blir spännande. Längesen jag var där :)
Oh något jag glömde berätta igår var ju att min moderkaka har flyttat upp sig så det blir vanlig förlossning för mig!
Hjälp, lite besviken där. Är så otroligt rädd för smärtan, att jag ska tappa kontrollen osv. Och sen för att spricka där nere och behöva läka i hundra år och suck.. nej, jag ser inte fram emot det :P.
Men jag har ju Tobias så nog klarar jag det om han finns där <3.
Är så otroligt nyfiken på hur våran lilla bebis kommer se ut! Vem kommer han likna?
Mig eller Tobias? Vad tror ni? ;)
Ja, jag ser svin fet ut men jag är gravid så vi skyller på det för tillfället :P
En son!!!
Jag och Tobias ska få en liten son! Förstår ni? Det ligger en liten underbar pojke i min mage, min och Tobias pojke.
Det var ingen i min familj som trodde på mig när jag sa att jo, det ÄR en pojke. Jag bara vet det, och joho!
Man såg hur bra som helst vad som fanns mellan benen på bebis, våran älskade lilla Harry <3.
Japp, Harry ska han heta.
Åh allting känns så RÄTT och Underbart så det går inte att beskriva.
Tobias fick bjuda mig på mat också eftersom jag hade rätt ;).
En helt underbart perfekt dag!
Och tack för alla fina kommentarer folk lämnat!
Betyder mycket.
Nu ska jag mysa med bebis och ta det lugnt <3.
Tänk, här inne ligger våran son!
Det var ingen i min familj som trodde på mig när jag sa att jo, det ÄR en pojke. Jag bara vet det, och joho!
Man såg hur bra som helst vad som fanns mellan benen på bebis, våran älskade lilla Harry <3.
Japp, Harry ska han heta.
Åh allting känns så RÄTT och Underbart så det går inte att beskriva.
Tobias fick bjuda mig på mat också eftersom jag hade rätt ;).
En helt underbart perfekt dag!
Och tack för alla fina kommentarer folk lämnat!
Betyder mycket.
Nu ska jag mysa med bebis och ta det lugnt <3.
Tänk, här inne ligger våran son!
Jobb, jobb och återigen jobb
Gaaah.. jobbar från 12:00-21:30, så sjukt jobbigt! Är redan mörbultad i kroppen efter att jag sprang runt igår men det gick faktiskt bra!! Jag till och med hittade till en adress SJÄLV! :D Utan att behöva ringa pappa, STOLT!
Så igår gick det jätte bra, blev lite tjorv med medeciner och sånt men nu fattar jag nog hur det går till :)
Hoppas det går lika bra idag, håll tummarna för mig.
Någonting jag stör mig otroligt mycket på är all negativitet folk matar mig med hela tiden.
Det är som att bara för att jag är "ung" mamma så kommer mitt barn bli världens jobbigaste,kolik,skrik unge som aldrig sover, bara bajsar och spyr och förpestar mittt liv. Jaha, så någon som skaffar barn när de är 30 dom får jätte fina ungar och allting är frid och fröjd för dom, eller?
Jag vet inte hur det kommer bli eller hur det kommer kännas, men jag kan föreställa mig. Jag har en lillebror som jag tagit hand om sen han var liten bebis. Jag vet att det inte bara är mys och gullegull hela tiden, jag har tänkt igenom det här innan jag valde att behålla bebis på riktigt.
Jag är fan förbered på det värsta! Att mitt barn aldrig kommer låta mig sova, att hon/han kommer ha kolik 3 månader i streck,att den skriker jämt osv. Jag går inte runt här och tror att allting kommer bli så mysigt när bebisen kommer och att våran familj ska funka perfekt.
Jag fattar och det vore så skönt om någon bara kunde titta på mig och säga: Det här kommer gå jätte bra och klart som fan du klarar det här. Och jo, bebistiden är MYSIG!
För det är den också.
Istället för att gnälla nu ska ni få några magbilder jag tog igår! Tycker magen har växt som tusan på bara några dagar
Så igår gick det jätte bra, blev lite tjorv med medeciner och sånt men nu fattar jag nog hur det går till :)
Hoppas det går lika bra idag, håll tummarna för mig.
Någonting jag stör mig otroligt mycket på är all negativitet folk matar mig med hela tiden.
Det är som att bara för att jag är "ung" mamma så kommer mitt barn bli världens jobbigaste,kolik,skrik unge som aldrig sover, bara bajsar och spyr och förpestar mittt liv. Jaha, så någon som skaffar barn när de är 30 dom får jätte fina ungar och allting är frid och fröjd för dom, eller?
Jag vet inte hur det kommer bli eller hur det kommer kännas, men jag kan föreställa mig. Jag har en lillebror som jag tagit hand om sen han var liten bebis. Jag vet att det inte bara är mys och gullegull hela tiden, jag har tänkt igenom det här innan jag valde att behålla bebis på riktigt.
Jag är fan förbered på det värsta! Att mitt barn aldrig kommer låta mig sova, att hon/han kommer ha kolik 3 månader i streck,att den skriker jämt osv. Jag går inte runt här och tror att allting kommer bli så mysigt när bebisen kommer och att våran familj ska funka perfekt.
Jag fattar och det vore så skönt om någon bara kunde titta på mig och säga: Det här kommer gå jätte bra och klart som fan du klarar det här. Och jo, bebistiden är MYSIG!
För det är den också.
Istället för att gnälla nu ska ni få några magbilder jag tog igår! Tycker magen har växt som tusan på bara några dagar
