Jobb, jobb och återigen jobb
Så igår gick det jätte bra, blev lite tjorv med medeciner och sånt men nu fattar jag nog hur det går till :)
Hoppas det går lika bra idag, håll tummarna för mig.
Någonting jag stör mig otroligt mycket på är all negativitet folk matar mig med hela tiden.
Det är som att bara för att jag är "ung" mamma så kommer mitt barn bli världens jobbigaste,kolik,skrik unge som aldrig sover, bara bajsar och spyr och förpestar mittt liv. Jaha, så någon som skaffar barn när de är 30 dom får jätte fina ungar och allting är frid och fröjd för dom, eller?
Jag vet inte hur det kommer bli eller hur det kommer kännas, men jag kan föreställa mig. Jag har en lillebror som jag tagit hand om sen han var liten bebis. Jag vet att det inte bara är mys och gullegull hela tiden, jag har tänkt igenom det här innan jag valde att behålla bebis på riktigt.
Jag är fan förbered på det värsta! Att mitt barn aldrig kommer låta mig sova, att hon/han kommer ha kolik 3 månader i streck,att den skriker jämt osv. Jag går inte runt här och tror att allting kommer bli så mysigt när bebisen kommer och att våran familj ska funka perfekt.
Jag fattar och det vore så skönt om någon bara kunde titta på mig och säga: Det här kommer gå jätte bra och klart som fan du klarar det här. Och jo, bebistiden är MYSIG!
För det är den också.
Istället för att gnälla nu ska ni få några magbilder jag tog igår! Tycker magen har växt som tusan på bara några dagar
Anledningen att folk säger detta är ju för att de inte har inblick i ditt liv eller i din situation, utan drar de slutsatser som typ alla gör.
Jag vet flera unga tjejer som skaffat barn, alla har varit i en dålig relation och helt enkelt gjort det för att barnet skulle vara en grej som stärker förhållandet mellan modern och fadern.
Dem skaffade barn för att skaffa en enkel "utväg" från livet, och alla tänkte att "det här klarar jag av galant! Inga problem." Well guess what, det är och kommer vara måååånga problem.
Allt sånt irriterar mig, och det är lätt att dra den slutsatsen emot alla unga mödrar.
Nu är ju du en helt annan person, så har ju ingen aning.
Hej Manda!
Vilka underbara magbilder du bjuder på här i din blogg! Jag minns hur det kändes att ha en sådan där fin mage.
Och du, Manda. Jag känner på mig att det kommer att gå hur bra som helst för dig med din lilla bebis och jag tror att du kommer att få vara med om så mycket fantastiskt och att du kommer att så många goa blöta småbarnspussar och mysiga små stunder med din lille bebis. Så allt det där som kan kännas jobbigt, det liksom betyder inte jobbigt när man får så mycket kärlek tillbaka som man får från ett litet barn. Man får villkorslös kärlek, det vackraste man kan få som människa.
Jag önskar dig en riktigt, riktigt härlig midsommar!
Allt gott till dig och bebisens pappa och till det lilla underverket i din mage också!
Midsommarkram
Anna-Karin
hoppas det går bra för er, och det är en bra attityd du har - med lite jävlar anamma i sig klarar man mycket och det tror jag du har i dig :)
Säger det som tydligen inte många säger: klart som fan du fixar det här! :)
kram
