Svar på tal
Jag var femton när jag blev gravid och hade som Mikaela väldigt ryckigt humör, eller humörsvängningar om man föredrar att kallat så =)
Jag fick min son när jag var sexton och pappan var flera år äldre än mig och hade mer frihet än jag. Givetvis fick man panik när han sa att han skulle ut med vänner och festa. Och givetvis grät jag om vart annat.
Men barnen minns ingenting. Man mognar med åren (thank god) och idag har jag en fullt frisk och lycklig kille (och han i sin tur har en lycklig mamma) och han har inget minne av sina första år i livet med en depprimerad mamma. Det är helt klart en tid man passerar.
Vissa kan ha en depprision i samband med förlossningen. Och den kan sitta i till upp ett år. Så det kan tillock med vara det som Mikaela har åkt på. Hur som helst så kommer hon komma över det, med all säkerhet utan behandling och Kelly kommer inte komma ihåg någonting :))
Svar: Har som sagt INTE skrivit att det kommer bli synd om Kelly- MEN, små bebisar känner av allt ens mamma känner och kan bli oroliga.
Har pratat mycket med min barnmorska OCH Harrys bvc sköterska om sånt här eftersom jag själv känner att jag kanske är påväg mot den vägen igen och det vill jag inte. Ens hela tillvaro blir knas när man är deprimerad.
Har inte skrivit att Kelly inte skulle bli frisk eller så- inte ens det jag menar.
Så till er andra läsare där ute. LÄS några gånger och tänk till innan ni kommenterar.
Jag blev gravid som 15åring med mitt första barn, och 16år när jag blev gravid med mitt andra. Visst kan man ha sina PMS känslor, men det är absolut inget man ska visa framför sina barn. Tycker jag iallafall.
Jag har aldrig gråtit eller visat mig svag framför barnen. Jag vill att de ska se mig som en lugn, glad och harmonisk mamma. Om jag någon gång känt mig dålig eller att orken börjat ta slut så har jag bett om 20min barnvakt, och jag har sprungit och solat solarium eller tagit ett hett bad. De är varmt, tyst och avkopplande. Sen är man pigg och man har fått rensa tankar.
Men ja, om man känner sig dålig, och inte kan hålla inne sina känslor framför sina barn och andra människor. Då tycker jag att man ska söka hjälp.
Kram, Mia
Hej hej,
kikar in och vill önska dig en trevlig kväll.
Samtidigt vill jag be dig om en liten tjänst. Min son är nämligen med och tävlar titeln årets baby, och din röst är guldvärd. Om du går in på länken och gillar hans bild är jag evig tacksam. Vill du ha en tjänst i gengäld är det bara att du säger till :) tack.
http://careofgerd.com/aretsbaby2011/ajdin/
Kram, http://chicmommy.blogg.se
Håller med dig Amanda. Vad det än må vara som är orsaken till att man mår dåligt så får man ta tag i det och få hjälp. Barn märker att man mår dåligt även om de är små, sen kanske de inte får men av det i livet men både för sin egen och sitt barn skull så tycker jag man ska ta hjälp för att må bra. Hoppas du mår bra nu.
Gott nytt år till er alla tre!!
