Amanda om

Jag är så otroligt lycklig över att jag har en familj som bryr sig om mig och stöttar mig fast jag gör misstag.
Är så glad att dom alltid står bakom mig och hjälper mig när jag faller.
Jag om någon är en person som gnäller, äver skitsaker. Jag ska fan vara glad att jag är frisk, att jag har min familj och nu väntar jag på min lilla bebis. Jag vill inte vara så här, vill inte vara bortskämd och kunna gnälla över att min favorit tröja har fått ett hål i sig. Fan, jag har hundra andra tröjor.

Anledningen till att jag vill ändra mig är för att jag just sett på tv en dokumentär om killar som sitter i fängelse för narkotikabrott osv.. och det var en kille på 25 år som hade hamnat där för droger, och hans familj hade kastat ut honom när han var tretton, men han ringde till sin pappa ändå när han var där för att kolla om han ville komma på besök eller ha telefontid. Hans pappa sa nej, att dom ville inte ha någonting md honom att göra. Och man såg hur ledsen han blev, hans ögon. Usch, hur kan man göra så?
Han hade dessutom försökt ringa sin pappa kvällen därinnan, och frågade om hans pappa sett det. Och han svarade: Ja, men jag trodde du skulle fatta vinken när jag inte svarade.
Och den här personen hade han sett som stod honom närmast.

Jag kommer inte kunna sluta gnälla helt, vi har det så bra ställt vi som bor i Sverige (iaf dom flesta av oss,självklart har inte ALL det bra här heller) så att vi kan gnälla. Men jag ska försöka att inte göra det, försöka vara glad åt det jag har istället och tänka innan jag börjar gnälla om något.
Man kan alltid försöka