Amanda om

Visst är det jobbigt att även om man inte vill gå och förvänta sig saker, för man vet att det aldrig kommer hända, så gör man det ändå?
Jag hatar det.
Tänker hela tiden att jag är inte en sån som förväntar mig saker eller hoppas på någonting, men ändå kommer jag på mig med att göra just det, hoppas!
Om jag hör en bil, hoppas jag direkt att det är Tobias som kommer till mig.
Eller om jag frågar vilket datum jag fyller, att han nångång ska svara rätt?
Eller att han kanske har den där efterlängtade blomman med sig just nu för vi har ju varit borta så länge ifrån varandra.

VARFÖR? Varför är det så jävla svårt att bara sluta? Varför sitter det där envist kvar?
Jag vill för fan inte gå och förvänta mig saker, fatta det.
Går det där någonsin ur kroppen?
Snälla säg att det gör det?

BAJS.. god natt