Tankar

Det jag hatar mest med dig är att jag saknar dig.
Jag saknar dig varenda dag. Du bhendlade inte mig bra alla gånger men vi är så lika. Vi har så roligt, du förstår mig och jag kunde prata med dig. Du var den enda som visste allt om mig, den jag kunde ringa när min ångesst satte in, men nu. NU har jag ingen, så nu tänder jag en cigg ist och sitter ute på altanen och låter tårarna rinna.
Ibland känner jag att jag inte orkar.. är detnågon nånstans som straffar mig för någonting? Någon som älskar att jävlas och se mig lida?
Jag vet att många har det värre men jag har inte tid att tänka  på er ni.Jag måste få vara lite självisk och tycka synd omn mig och hur mitt liv har blivit.

Hur kunde det bli så här?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0